Vägen till hur jag började smygköpa på DHL:s parkering

DSC_0002 (1)

Ända sedan min mamma köpte sina första Gotlandshöns för mer än 10 år sedan så har det varit viktigt för mig att äta ekologiska ägg. Det har jag gjort sedan dess och varit väldigt nöjd med det, det har känts bra i hjärtat eftersom jag vetat om att hönorna som producerat mina ägg har haft det bra.

Det är åtminstone vad jag trott fram till för 2 år sedan då jag stötte på en sida på Facebook som heter Habblarps trädgårdar. Habblarp är en handelsträdgård utanför Mjölby som även har en massa olika sorters djur i form av kalkoner ankor, getter, katter och så även hönor. Sofia som driver Habblarp berättade och visade för 2 år sedan via bilder hur en industrihöna ur en ekololgisk besättning ser ut när den är uttjänt och färdig för slakt vid 16 månaders ålder.

Här är en av bilderna:

Bilden lånad från Habblarps Trädgårdar

Förstår ni varför jag reagerade? Det är ju fruktansvärt att hönorna ser ut så här och att de är uttjänta när de är 16 månader gamla. Galet!! Och detta är ekologiska hönor, de hönor jag trodde hade det bra när jag köpte kartongerna med ekologiska ägg.

Till en början visste jag inte hur jag skulle kunna få tag i ägg från gårdshöns men efter ett tag la Sofia på Habblarp ut en länk till Facebook-gruppen ”Ägg nära dig” och där hittade jag en tjej som jag köpte ägg från en gång, men tyvärr så rann det ut i sanden.

Av någon anledning så började och min kollega Julia för några månader sedan prata om ägg och att ha egna höns och våra tankar ramlade snabbt in på att köpa ägg från gårdshöns. Julia slängde ut en fråga om ägg runt Borås-området och fick napp hos en kvinna som jobbar en halv kilometer från vår arbetsplats. Bingo!

Så numera så köper både jag och Julia ägg från Maries gårdshöns och vi får regelbundet bilder på hennes fina små cochin eller de andra hönorna som bor hemma hos henne. I morgon är det dags för en ny leverans och då kommer jag återigen agera som en knarkarhandlare genom att åka till en parkeringsplats för att låta varor byta bil och sedan snabbt lämna platsen. Skillnaden är dock ganska stor eftersom det är ägg som byter händer och att betalningen sker via swish. Jag är så nöjd över att veta att de äggen jag äter har värpts av hönor som går i flock, tillsammans med en tupp och att det fått en fin omvårdnad i form av utevistelse och väl anpassad mat!

Tacksamheten till en fantastisk dag i livet!

Då och då i livet så begåvas man med såna där stunder när man bara tänker att man inte kan bli lyckligare. Igår var en av de där dagarna som ligger nedbäddad i hjärtat, djupt nedbäddad med bomull.

Vad gjorde dagen så fantastisk då?Det var känslan som gjorde det. Vi var tillsammans hela familjen och vi var glada tillsammans. Svårare än så var det inte.

Dagen började med att vi gick upp (för oss helgtrötta) i tid för att göra oss i ordning för Sigrids första Born to Move 2-3 år vilket är en grupp där man lär sig att röra sig till musik. Sigrid var precis som jag trodde lite blyg till en början men det släppte när alla i gruppen skulle krypa omkring på alla 4 och det tyckte hon var riktigt roligt. Vi galopperade som hästar, snurrade som pingviner och sprang runt, runt som cirkusartister och när jag tittade ned på vår vackra lilla dotter som sprang där mellan mig och min man så såg jag ett strålande litet ljust ansikte som log! Hon inte bara gillade det utan hon ropade mer och där fylldes mitt hjärta med otrolig värme och glädje! Tänk att ynka 15 minuters galopp kan ge så mycket energi!

Som om ovan inte räckte så packade vi på oss mängde av kläder efter lunch för att ta en promenad till sjön och isen där såväl tvåbeningar som fyrbeningen fick möjlighet att springa av sig. Solen lyste, sjön var full av folk och jag tankade solenergi! Sigrid envisades med att vilja gå hela vägen på sjön och klarade det med bravur. Hon halkade omkull några gånger men envis som hon är så gav hon inte upp utan knatade envist vidare. Mumma fick koppel på sig efter ett tag eftersom hon till Sigrids fasa ha försökt rymma till stranden några gånger. Jag vet vem av oss som ropade högst av oss i alla fall :)

Efter promenaden så knatade vi hem för att dricka varm choklad och doppa smörgåsar,  som blev mjuka och sladdriga av allt för mycket brunvit mjölkblandning, innan Sigrid och Jonas körde Pingu-maraton i gillestugan under tiden som jag lagade mat.

Förstår ni hur det känns i hjärtat efter en sån dag? Det är varmt, mjukt och oerhört känslosamt. Jag är så tacksam över min familj och framförallt över vår vackra fina kloka dotter! Många är de gånger som jag tänker att känner mig så genuint lycklig nu sedan vår dotter kommit till oss. Det har varit precis lika jobbigt som min man förutspådde men det har varit något så fantastiskt mycket roligare och häftigare än jag någonsin kunnat gissa. Jag är så oerhört glad att jag gavs möjligheten att få barn och jag är så innerligt tacksam att jag inte visste om hur det skulle komma att kännas under tiden som vi väntade på vår ängel.

Som Arja skulle sagt: Jag vill tacka livet som har gett mig så mycket!

Att ha firat en underbar liten 2-åring!

Idag har vi varit i Tidaholm för att fira Sigrids lilla kusin Mirella som fyllde 2 år i tisdags. Det var två små dagissnuviga kusiner som träffades igen för första gången sedan  julfirandet och Sigrid kändes lite matt och trött efter en stökig natt med många uppvaknanden.

Vi käkade lite tårta, drack lite kaffe & te och hängde så som man gör på kalas. Mirella var mer än nöjd över att öppna paket efter paket och lekte sedan med stor passion med sina olika leksaker.

Vi åkte hemåt redan vid 14 och efter att ha ätit lite lunch så smög vi ned i gillestugan för att tända en brasa och krypa ned under filtarna i soffan för att kolla på Pelle Kanin. Vi vuxna kan möjligvis ha slutit våra blå lite till och från men Sigrid var noggrann med uppdatera oss över vad som hände på tv:n så sömnen blev inte särskilt långvarig.

Nu är Sigrid i säng sedan ett tag tillbaka och vi är mitt uppe i vår hett efterlängtade egentid som vi spenderar på var sitt håll. Eller faktum är att vi sitter med en meters mellanrum men vi gör helt olika saker. Jag sitter med musik i min hörlurar i bloggfåtöljen under tiden som mannen ligger i soffan och kikar på hockey. Vi är olika världar helt enkelt och vi känner oss nöjda med det! Lugnet har lägrat sig över hemmet och till och med pudeln har somnat, hon som annars är så pigg och studsig.

I morgon ska Sigrid få prova på Born to move 2-3 år, en dansgrupp där man gör rörelser till musik tillsammans. Det ska bli spännande att se vad hon tycker om det! :)

Att inte vara så jävla jante

Det är säkert inte så normalt eller ens passande att lägga ut bilder på sig själv i underkläder på sin blogg men det skiter jag i. Jag vägrar vara jante i det här fallet.

Den hälsoresa jag gjort de senaste 8 månaderna förtjänar att visas upp, både i skrift men även i bild. Jag har inte skrivit så mycket om det här i bloggen och det har egentligen inte varit något direkt beslut kring det. Jag har inte haft så mycket att skriva om helt enkelt. Att jag inte haft så mycket att skriva har inte betytt att det inte hänt något, för det har det. Sakta, dag för dag, så har jag utvecklats inom såväl kost såsom träning och lärt mig massor om både mat och träning. Jag som historiskt sett aldrig sett mig själv som en träningsperson och som varit på gymmet lika många gånger som det går räkna fingrar på en hand kör numera både axelpress, biceps curls, marklyft och armhävningar regelbundet.

Det har sannerligen varit en resa och till en början var det oerhört kämpigt med både maten men framförallt träningen. Jag var frustrerad och arg över att allt var så krångligt och det gjorde ont i kroppen men snart började jag också se resultaten det gav i form av träningsvärk, ändrad kroppsform och ny hållning. Mitt stela och onda i ryggen försvann i samband med att jag började med Mammafitness och det är givetvis ingen tillfällighet…

Många gånger har jag varit arg på min PT över feedbacken jag fått och bara velat svara spydiga kommentarer tillbaka men istället valt att låta mailet ligga några dagar till jag fått smälta det. Det är svårt att vara arg på någon som man betalt för att säga sanningen till er, vars jobb det är att se till att jag hela tiden når nya resultat. Sen har jag nog hela tiden haft en mer långsiktig satsning än MF:s PT-coacher är vana vid vilket gjort att vi ibland krockat i ambitionsnivå. Ett av mina mål har varit att hitta en nivå med mat och träning som ska hålla under lång tid.

I nuläget så ser mina siffror ut så här:

-7,4 kg (64,4 kg–>57 kg)

-11 cm i midjan

-8,5 cm runt stussen

-8,5 cm runt låren

-1,5 cm runt armen

Min målvikt ligger på 56 kg och det säger egentligen ingenting om vad jag vill med min satsning, jag kommer förmodligen gå upp 1-2 kg när jag sätter ordentligt med muskler och det är givetvis precis i sin ordning! Många som vet om min satsning frågar när jag ska sluta äta min diet. Saken är ju att jag inte går på någon diet utan att jag provat fram ett nytt sätt att äta ska hålla framöver, kanske för alltid. Mitt mål är inte att banta ned mig och sedan gå tillbaka till att äta som jag gjorde innan utan mitt mål är att lära mig äta gott, sunt och hållbart och det tycker jag verkligen jag gjort! Numera så flyter måltiderna på utan några större problem och jag lägger min energi på planering av veckan som jag gör på lördagar, för övrigt så följer jag bara mitt förutbestämda schema med frukost, mellanmål, lunch och middag! Jag känner inte att jag missar något i matväg och jag känner inte särskilt stort behov av att unna mig onyttiga saker. Ibland bestämmer jag mig för att jag vill äta något utöver min planering och den mat jag vanligtvis äter och då är det mitt beslut, inte någonting jag ”syndar med”. Igår åt jag exempelvis spaghetti istället för kikärtspasta, ett beslut jag tog eftersom jag var sugen på spaghetti och köttfärsås (då fick jag dessutom reda på att det heter spaghetti och inte spagetti som jag skrev när jag skulle söka på det i matdatabasen på mammafitness).

På träningssidan har jag fortfarande en väg kvar att gå, där har jag lättare att banga och jag känner inte samma motivation som med maten. Det är också anledningen till varför jag hänger kvar på MF trots att jag redan kört 8 månader, jag vet att jag kommer sluta träna om jag slutar med MF nu. Jag behöver pushen och hjälpen att hålla vid träningen! Tyvärr har jag varit sjuk en del under december och sedan hade jag juluppehåll så nu är det dags att ta tag i träningen igen. Jag lägger inte så mycket värdering i det, det får bli en aktivitet i livet precis som matlagning, läggningar, tvätt och annat är. Det är bara att göra dem, de ingår i vardagslivet och måste också prioriteras! Jag har ju lyxen att ha ett rum i källaren där jag kan vara och träna vilket är fantastiskt. Målet med träningen är att bygga upp en rak hållning, en välformad muskulös kropp med synliga biceps och en kropp som tål vardagens fysiska prövningar utan att gå sönder.

Mitt närstående mål med träningen är att komma upp i sån pass styrka och spänst att jag kan smyga igång med löpträning fram i slutet på mars för att kunna springa något 5 km-lopp under sommaren som kommer. Jag hoppas kunna vara med på Kretsloppet till hösten och då vill jag springa 1 mil. Det vore coolt!

Ett mer konkret mål är att komma igång med styrkan igen för att bli av med värken i höger sida som jag dragits med under jul och nyår, det är samma värk som jag hade innan jag började träna så jag vet att den kommer försvinna om jag bara kommer igång ordentligt med träningen!

Hur ser jag ut då? Jo, i mitten på maj så tog jag kortet till vänster här under och den 31 december 2015 så såg jag ut som bilden till höger visar. Ganska stor skillnad va? Man ser mina nyckelben, jag har en annan hållning, min mage börjar få form efter träningen och mina lår går inte längre ihop. Det är inspirerande att se såna här bilder av sig själv!

Det får avsluta denna blogg och bli mitt tips till er, ta kort och filma er själv så att ni ser resultatet av ert jobb med er själva! :) (sen behöver ni ju inte vara så creepy som jag och lägga ut dem till allmän beskådan på en öppen webbplats, men det ju en annan historia… 😉 )

En dag med guldkant


2016-01-09 334

De flesta dagar i mitt liv är jag nöjd över men dagen som just passerat har varit lite extra guldkantad. Nu skulle man kunna tro att precis som Kicki skrev tidigare idag att vi varit på spa eller gjort något annat roligt men så är inte fallet.

Dagen startade grymt bra med att vi alla 4 vaknade klockan 10!! Var det någon av er som trodde en 2-åring kunde sova så länge? Inte jag men nu är det i alla fall bevisa. Eller frågan är om hon sovit hela tiden eller om hon helt enkelt bara tröttnade på sina slöa föräldrar runt 10-draget? Uppseendeväckande är det oavsett! :)

Även om det är fantastiskt skönt att sova till man vaknar så gör det ju att man förlorar en del av sin dag så vi fick i alla fall lite eld i baken att fånga dagen (som det så vackert heter). Jonas for iväg till Intersport för att köpa termobyxor och jag & Sigrid passade på att skura fogar i duschen fram till Jonas kom tillbaka från sitt ärende. Efter att alla var påklädda och tänderna var borstade så tog vi på oss varma ytterkläder, drog fram pulkan och gick upp till den härliga pulkabacken vi har här i vår by. Vi var inte ensamma där såklart utan flera familjer hade samlats för att åka pulka, grilla korv med varm choklad och njuta av en härlig vinterdag i goda vänners lag. Riktigt idylliskt!

Sigrid var på riktigt pulkaåkarhumör och for ner för backen gång på gång. Hon skrattade och satt lugnt kvar i pulkan när den stannat vid backens ände i väntan på att någon skulle komma och hämta upp henne igen.  Jag och Jonas fick åka med henne i pulkan nån gång men sen var det stopp med det, hon ville åka själv! :) Modig tjej det där, det är ganska brant i backen och pulkan får upp ganska mycket fart. Efter nån timma började både vi och hon tröttna och därför valde vi att knalla hemåt igen. Vi tog en annan väg än vi valt dit och det innebar att vi kunde åka tillsammans nedför en lång traktorväg som vi har inte långt hemifrån. Jag och Sigrid fick upp bra fart och Mumma som sprang bredvid lyckades på något sätt hamna framför pulkan så att vi körde på henne. Ooops! :O

2016-01-09 318 2016-01-09 320 2016-01-09 333

När vi kom hem så åt vi en sen lunch innan Jonas & Sigrid smög ned i gillestugan för att kika på tecknat framför brasan och under tiden så passade jag på att röja undan i köket och fylla vår nya diskmaskin som kom igår. Vår gamla verkade ha gjort sitt efter att levererat felkod på felkod, inte så konstigt kanske eftersom den köptes begagnad när vi satte in köket 2011. Det en integrerad Siemens-maskin och det ska bli spännande att se om den uppfyller våra förväntningar. Vi var ganska missnöjda med den gamla så bara den är bättre än den så är vi nöjda! :)

När köket var klart gick jag ned i träningsrummet och körde genom dagens axel- och armpass! Det är så skönt att få gjort träningen på dagtid när man fortfarande har energi kvar, det är så lätt att det blir kvar till slutet på dagen när man är som tröttast! Det är skönt att känna att jag känner mig stabil i kroppen fast jag inte tränat på nästan en månad pga sjukdom och julhelger. Det ska bli kul att se vad vintern och vårens träningar kan ge för resultat i form av former och muskler, mer om det i ett annat inlägg!

Efter att träningen var gjord så var det dags att förbereda kvällens mat, pizza på blomkålsbotten, så jag satte på blomkål på kokning och under tiden som det kokade så  planerade jag nästa veckas mat inför morgondagens veckohandling. Maten blev ganska klar ganska sent och sen blev det dags för vår ängel att krypa i säng. Återigen gjorde jag lite kökstjänst innan jag förberedde morgondagens vindsbesök genom att packa ned julsakerna som stod samlade på vardagsrumsbordet. Dagen har avslutats med att jag hängt lite tvätt och packat ned julgranen som fortfarande stod uppe här nere i gillestugan innan jag landade i min bloggfåtölj där jag nu sitter :)

Det har varit en så härlig dag för hela familjen har varit tillsammans hela dagen, vi har varit sams och jag har haft mycket energi att ta tag i surdegar som legat och grott. Att göra rent vår dusch var verkligen på tiden och det känns så skönt nu när det är gjort! Det är också underbart skönt nu när jag får tillbaka min energi som jag saknat så innerligt under hösten som gått! Jag hoppas verkligen att det håller i sig för det är så frustrerande när man vill en massa saker men knappt ens orkar tänka på dem.

I morgon blir det väckning med hjälp av väckarklocka så vi kommer upp i tid och kan tajma vår pulkaåkning med Jessica och Ellie :)

Jul och nyår 2015

Bott på hotell med Jonas, Sigrid och Mumma. Träffat fina Fatima med familj. Badat på Arenabadet i Skövde. Pratat med Vera på telefon. Haft en mysig jul med föräldrar och syskon. Slagit sönder en glashylla i småbitar under snyltjakt på julgodis i kylskåpet en sen kväll. Slappat i mysbyxor, fleecetröja och rufsigt hår under sena julkvällar. Mediterat med mindfulness-målarbok i sköna fåtöljen i gillestugan. Har valt att inte sminka mig under ledigheten men har varit noga med att smörja mitt torra vinteransikte. Har hittat tillbaka till bloggen och sprutat ur mig inlägg så mannen trott att jag ska gå i väggen. Firat en skön nyår med nyfunna fina vänner och deras barn. Surat över att vi måste ha lånebil eftersom vår nya bil sitter fast i hamnen i Halmstad efter stormen i november. Har tagit tag i vårt sparande under 2016. Planerat inför året 2016 för både kost, motion och aktiviteter. Haft fantastiskt ont i höft och rygg under nyåret. Gått fler promenader med Mumma. Har återfått energin som saknats under hösten. Har valt att inte träna någonting alls och har struntat i att planera min mat. Vägt mig och gjort viktrekord för året sista dagen på året, yay! Lekt en massa med Sigrid och njutit mycket av det. Ätit för mycket socker och fått min sedvanliga sockerångest på kvällarna. Funderat över livet och tänkt mycket på min bortgångna farmor. Glott mycket på tv och gillat det. Pratat viktiga samtal med min man och pussat mycket på honom.  Kramat min lurviga hund. Tagit bra beslut.

Ja, men så. En hel del positivt och en del neråt. Livet i sin bana helt enkelt. Jul och nyår 2015 har blivit precis det jag önskat, ett välbehövligt break och en chans att återhämta mig och ladda med ny energi. Energin har kommit tillbaka och jag har fått möjlighet att tänka klart igen för att kunna göra bra och långsiktiga val som kommer göra det lättare för mig att må bättre under de kommande månaderna. Skönt.

Nu är det dags att sova, årets första arbetsdag i morgon. Ser på mailen att det finns mycket nyutveckling att testa. Kul! Är taggad för jobbet.

Over and out! :)

2015 i bilder på Sigrid

Att tänka tillbaka på året i form av bilder på vår dotter från januari till december visar på hur mycket som egentligen hänt under året. I januari förra året så var jag fortfarande föräldraledig och slet för fullt med mina sista praktikkunder inom hundmassagen. Sigrid var 15 månader gammal och gick fortfarande inte utan kröp & reste sig bara mot saker. I februari lämnade jag över stafettpinnen till Jonas. Först i april så valde Sigrid att börja gå på riktigt, 17 månader gammal och nu i slutet på året så springer, hoppar, klättrar och rör hon sig helt obehindrat. Hon är en mycket fysisk liten person som inte har några som helst problem att hålla balansen och kontroll på kroppen! Det känns fantatistiskt att tänka på hur mycket hon egentligen utvecklats under de få månader som gått från april till december! Hon är en så fantastiskt älskvärd och underbar liten person som har massor av tankar, åsikter och vilja. Vi älskar henne något så otroligt!

Jag tycker det är härligt att se hur hon växer och blir större hela tiden och håret bara växer på henne! Det ska bli skoj att se hur långt håret är vid samma tid nästa år! :)